I fredags drog vi iväg med tonåringarna till Alcatraz, det nyöppnade äventyrscentret i Luleå, och körde lite Prison Island. Vi var tjugo stycken som delades upp i grupper om 3-4 personer för att lösa så många kluriga rum som möjligt. En mycket bra, utmanande och gemenskapsbyggande uppgift. Det gick ganska bra för mitt lag, men några av tonåringarna lyckades betydligt bättre och tog hem segern.
Under helgen som gick tog jag med mig några unga grabbar och åkte iväg till Dalkarlså norr om Umeå för en helg av undervisning och gemenskap för unga vuxna. Det var ungdomar där från Ö-vik i söder till Boden i norr, åldrarna varierade från 17 upp till 30isch. Vi fick bra undervisning om att mogna i sin tro och ta beslut för Jesus. Det var aktiviteter, god mat och många tillfällen att lära känna nya eller knyta starkare band till dem man redan kände. En bra och spännande helg helt enkelt.
Att få berätta om Jesus för någon som inte känner Honom är en förmån och ett viktigt uppdrag. Det är inte alltid lätt. Först det att våga börja prata och sedan att veta vad man ska säga. Petrus säger i sitt första brev att vi alltid ska vara "beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp" (1 Pet 3:15b).
I fredags tränade vi bön på vår tonårssamling.
Hur tränar man bön, kanske du undrar. Det kan man göra dels genom att se till att ta tid för det, träna sig i prioritering, uthållighet och lyssnande och se hur det över tid växer fram en större längtan och glädje. Vidare kan man göra det genom att pröva på olika former av bön, typ att be på olika sätt. Vi inredde kyrkan med olika bönestationer och gick sedan runt och tog tid för de olika grejerna. Nedan finns några av stationerna i form av bönetips.
Nu har terminen kommit igång på allvar och det känns både spännande och roligt att få träffa våra tonåringar en gång i veckan. I fredags hade vi Youth och fick lyssna till ett fantastiskt vittnesbörd av Jean som kom till oss i höstas efter att ha flytt från Afrika.
Jul, en speciell tid på året och för många några extra dagars ledighet och tid med familjen. En tid av hopp, glädje, frid och kärlek. En del saknar tyvärr mycket av detta och vi får be en bön för de utsatta och behövande mitt i vårt eget kring julen. Kanske finns det också någon vi kan räcka en hjälpande hand eller säga ett uppmuntrande ord till.
I fredags på vår tonårssamling snackade vi först lite om att Gud verkligen vet hur det är att vara människa och att det är okej för oss att berätta för Gud precis hur vi känner och har det just nu. Han är med, lyssnar och bär oavsett om solen skiner eller himmelen är grå.
Det hinner hända en del på en vecka och jag fick under helgen förmånen att predika både i min hemby Långsjöby och i Storuman, hemkommunens huvudort. Det var roligt att få träffa vänner, familj och syskon i tron där nere i Västerbotten, och att få dela Guds ord och även tankar om min egen framtid. Jag har en del förändringar på gång i mitt liv, men det kan vi ta i ett blogginlägg längre fram :)
Det är en förmån att få träffa ungdomarna på fredagskvällarna. Det är ett härligt gäng och spännande att se hur de utvecklas som personer och i sin tro. I fredags reflekterade vi en stund över vad församling är och vad vår roll i den kan vara. I Petrus första brev beskriver han Jesus som en levande sten och att även vi blir levande stenar i ett andligt husbygge när vi kommer till tro på Jesus. Det är en fin bild Petrus använder på att vi alla behövs och hör ihop.
På tonårssamlingen i fredags talade vi om att betjäna andra. Tankar som många gånger går tvärt emot vårt samhälles påtryckningar om att sätta sig själv först och samtidigt i linje med vår tids växande behov av att hjälpa människor i nöd. Det är spännande och utmanande att få försöka spegla sitt eget liv i Guds ord i samtal med andra. Jesus säger: ”Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare.”